Nagellack v.5

Denna kombo (Peachy Keen -- China Glaze och Black Tag -- Isadora Graffiti Nails) är några veckor gammal, men gillade den skarpt, så jag visar den istället för det wornout:ade lacket jag bär just nu.

Posted in Nagellack | 703 Comments

Jag blir glad.

Vad glad jag blir då ni är några som ändå litegrann vill att jag ska skriva nånting. Nästan gladast av allt blev jag då Petra undrade vad jag har för nagellack just nu. Det bevisar mina misstankar om denna bloggs ytlighet och att folk faktiskt är intresserade av sånt. Och det är skönt. Jag lovar att jag ska fortsätta uppdatera den här bloggen emellanåt. Åtminstone då jag vill visa något snyggt nagellack.

Jag har annars en ny blogg som jag huvudsakligen ägnar mig åt från och med nu. Är det någon som redan hittat den?

Posted in Bloggen | 321 Comments

För framtida bruk.

Följ min blogg med bloglovin

Ps. Alla ni som länkar till den här bloggen med cillah.papper.fi/blog måste ändra länken och ta bort /blog. Eller ja, ni måste ju inte, men ifall ni vill ha en fungerande länk så måste ni.

Posted in Bloggen | 329 Comments

Jag slutar.

Jag ska sluta blogga. Jag måste ta reda på hurudant livet är utan en blogg. Det är möjligt att livet utan blogg är skit. Då kanske jag börjar blogga om en vecka igen. Kanske om en månad. Kanske aldrig. Ni, mina vänner, är så fina. Ta hand om er så hörs vi nångång!

Posted in Okategoriserade | 125 Comments

Vänners vänner…

Vad är det för friend request-boom på fejsaren these days? Och vad är grejen med att bli facebook-vän med vänners vänner? Eller familjemedlemmars vänner? Dessa requests orsakar en himla massa grubblerier. Jag har så svårt att säga nej till nya vänner. Men då man talat med personen typ en, max tre gånger för fyra-fem år sedan, vad finns det då för befogenhet i att bli facebook-vänner? Finns det någon? Tänker dom börja upprätthålla någon sorts kontakt med mig eller tänker dom bara titta på mina bilder och läsa mina statusuppdates? Jag vill ju inte uppmuntra snokisar heller… Men tänk om dom faktisk söker efter en ny vän. Som på riktigt. Fast nåja, what are the chances?

Posted in Okategoriserade | 119 Comments

Svag journalistik.

Alltså. Om det är något i journalistväg som stör mig så är det ett bristfälligt språk. Det är så sjuttons motsägelsefullt. Det är helt enkelt inte meningen att vem som helst ska bli journalist. Jag får lust att dra ögonen ur mitt huvud då jag upptäcker grammatiska fel svart på vitt i publicerad skrift. Att kunna behärska sitt arbetsspråk måste väl vara det mest grundläggande för att skapa trovärdighet. Med ett tillräckligt gott språk kan jag köpa nästan vad som helst som står i tidningarna, medan för många språkfel får mig att säga upp en prenumeration. Helt på riktigt alltså. Frustration! Okej, ta om YOGA om som exempel. Jag är helt okej med att alla skribenter inte kan vara journalister, eftersom det handlar om extrem specialkunskap. Men hallå redaktionen, hört om korrekturläsare?!?! Jag dör. En annan tidning som finns på min svarta lista är Amelia. Språket är något i hästväg och jag blir så berövad att jag vill gråta ibland. En så etablerad tidning! Ett så utomordentligt dåligt språk! Jag dör igen. Däremot vill jag lyfta på hatten för exempelvis SOLO. Antingen har SOLO-redaktionen ett väldigt gott språk, eller så har dom väldigt duktiga korrisar.

 

Ja, det var dagens frustration. Uff. Gillar inte att uppröra mig själv såhär. Tidig förmiddag dessutom…

Posted in Okategoriserade | 625 Comments

Mer än en.

En såndär dag då mitt teförråd riskerar sina.

Posted in Okategoriserade | 495 Comments

Snö.

Jag älskar den här sortens snö. Flingorna kan inte bestämma sig om dom ska upp eller ner. Eller åt sidan. Eller allt på en gång. Fast det är ingen stress. Långsamt bara. Jag blir alldeles varm inombords, det är så fint.

 

Posted in Okategoriserade | 551 Comments

Vem ska man tro på?

Onsdagkvällar är jag extra harmonisk tack vare den nedan nämnda yogan. Men jag är också extra fundersam. Eller egentligen är funderingarna något som jag återkommer till nästan varje kväll nuförtiden. Jag förkovrar mig lite mer i yogan och dess effekt på kroppen. Då jag fick Petri Räisänens bok om första serien orkade jag aldrig läsa bokens teoridel. Det är den jag nu tagit mig an. Och jag blir mer och mer förvirrad. Med den lilla västmedicinska och biologiska kunskap jag har om kroppen och dess funktioner har jag jättesvårt att greppa den yogiska synen på kroppen. Jag menar, den dimension av kroppens reningssystem (till exempel) som man arbetar med inom yogan, hur pass konkret ska man ta den? ńr detta enbart en andlig dimension? Det är klart att man i tidernas begynnelse i Indien (precis som på alla andra ställen på jorden där någon orkade fundera på hur kroppen egentligen funkar) utvecklade ett eget synsätt på kroppens inre. Det där man inte kan se. Något som verkade logiskt och trovärdigt för dem. Men dessa läror är ju urgamla! Och idag vet vi ju så mycket bättre! (Eller?) Mitt största huvudbry är nu alltså hur jag skall få ihop mitt västerländska medicinska vetande med den gamla yogafilosofin jag så gärna anammar… Och detta på ett sätt som jag är beredd att faktiskt tro på. Helt på riktigt.

Int råkar du ha en guru i närheten som jag kan fråga?

Posted in Yoga | 599 Comments

ૐ YOGA ૐ

Kom hem från älskade onsdagsyogan med ett nummer av den enda svenska yogatidningen om YOGA om. Eller ja, den rättare sagt VAR den enda svenska yogatidningen. Den finns nämligen inte mer. För ett tag sedan kontaktade jag förlaget och frågade vad det skulle kosta mig att beställa hem samtliga fem (ja, det kom inte ut fler) nummer av den eminenta tidningen. Med frakt och allt skulle det bli över 50 euro. Inte så populärt med tanke på min nya ‘slösa mindre pengar’-filosofi. Nåväl, för tillfället får jag nöja mig med att låna tidningen från yogacentret. Ifall någon oväntad inkomst skulle ramla över mig dom kommande veckorna får jag ta mig en funderare…

Posted in Yoga | 215 Comments